Knappt hade vi lanserat vår nya T-shirt We are all sisters förrän den sålde slut i flera storlekar.
Nu är den äntligen tillbaka i lager!

Vi hade aldrig kunnat föreställa oss att gensvaret skulle bli så stort. Men kanske är det inte så konstigt – budskapet är både självklart och lättburet.
Feminas fokus är kvinnor och så har det alltid varit. Vi tar upp aktuella frågor, händelser och personer, oavsett var de finns eller dyker upp. Det kan handla om vardagliga ämnen, som vikten av god sömn, eller stora internationella frågor som klimatförändringarna. I reportageserien Kvinnor som förändrar världen riktar vi strålkastarljuset mot hjältar överallt på vår planet.
Men efter #metoo i höstas ville vi tydligt markera styrkan i systerskapet och gemenskapen. Den senaste tidens händelser visar att allt är möjligt när vi gör gemensam sak – och så föddes idén till We are all sisters.

Ur ett av reportagen i senaste Femina.

Samtidigt vill vi belysa en annan oerhört viktig fråga. Den om våld som riktas mot kvinnor. Var tredje vecka dör en kvinna till följd av våld i en nära relation – och det måste få ett slut. Därför går en del av intäkterna från försäljningen av We are all sisters till den ideella organisationen Nya Vingar, som arbetar med att upplysa, förebygga och hjälpa. Läs mer här och köp din egen T-shirt i Femina-butiken. Tack för att du är med och gör skillnad!

Tröjan funkar i alla möjliga sammanhang. Här är det ELLE Decorations chefredaktör Svante Öquist som gör ett tydligt statement på ELLE-galan.

I filmklippet sitter det anrika modehusets första kvinnliga designer i ateljén och berättar om sin senaste kollektion: ”Inspirationen kommer från Diana Vreeland, som myntade uttrycket Youthquake. Den yngre generationen hade ett enormt inflytande (på det som hände då) och jag känner att situationen är densamma idag”.

Maria Grazia Chiuri har sedan hon tackade ja till uppdraget hos Dior tydligt visat vilka frågor hon vill lyfta. Få har missat budskapet We should all be feminists som hon skickade ut på catwalken under premiärvisningen. I samtalet här syftar hon på Vogues legendariska chefredaktör och på den kraftfulla ungdomsrörelsen under 60-talet.

För några dagar sedan gästade den amerikanska folkmusikens superstjärna Joan Baez Skavlan och hon var inne på samma spår. I en dialog kring hennes egen bakgrund som aktivist kom Joan in på ungdomarna i USA, som efter skjutningen i Parkland, Florida, fått den mäktiga lobbygruppen NRA (National Rifle Association) i gungning:

– Då (under 1960- och 70-talet) var det så många som ville engagera sig, antingen i människorättsfrågor eller mot Vietnamkriget. Nu längtar folk efter det engagemanget igen och man får en känsla av att en riktig rörelse kan växa fram ur det som händer i Florida. Det är fascinerande att se 15-åriga ungdomar stå vid mikrofonerna och säga att vi accepterar inte NRA.

Joan Baez spelar vid War is Over Rally i Central Park 1975. Foto: IBL.

Och visst har hon rätt. Det lovar gott med unga människor som tar plats, sluter sig samman och höjer sina röster. Tillsammans med höstens #metoo-rörelse, där kvinnor världen över gjorde upp med övergrepp och sexuella trakasserier, är det exempel på viljestyrka och mod som ger hopp inför framtiden.

För även om vi har kommit långt återstår mycket arbete, särskilt när det gäller kvinnofrågor. Som lika lön för lika arbete till exempel. Eller hur länge ska vi acceptera att det dör en kvinna var tredje vecka i Sverige till följd av våld i en nära relation? Tittar vi utanför våra gränser saknas 62 miljoner flickor i skolbänkarna jorden runt och 70 procent av alla fattiga är kvinnor. Men ökar vi jämställdheten minskar också fattigdomen …

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och då som nu är kraften enorm när vi gör gemensam sak. Låt oss använda den!

We are all sisters är budskapet på Feminas T-shirt. Du hittar den här. En del av intäkterna från försäljningen går till Nya Vingar, som arbetar med att förebygga våld i nära relationer.

Klänningen från Ralph & Russo som Meghan bar vid förlovningen.

Just nu finns det ett plagg som en hel värld spekulerar kring. Det gäller självklart helgens kungliga bröllop och Meghan Markles val av brudklänning. Vilken stil? Vilken designer? Vilket material? I Storbritannien går det till och med att satsa pengar på huruvida tyget kommer att gå i vitt eller off-white.

Ryktet säger att hon har valt samma modehus som designade den svarta drömmen med gulddetaljer som hon bar till förlovningen, nämligen Ralph & Russo. Jag har roat mig med att plocka ut några av skapelserna från den senaste couture-visningen. Kanske kan de ge en eller annan hint om hur Meghan kommer att se ut på lördag?

En kimono med fransar skulle så klart vara ett trendkänsligt val … men nej. Chansen att vi får se bruden visa naveln på lördag är minimal.

Elegant dress som för tankarna till 1940-talets Hollywood-glamour. Fast turban och tvådelat är inte så troligt.

Tänk om det varken blir vitt eller off-white – utan säsongens stora modenyans: Rosa! Nog för att det skulle vara vackert men etiketten sätter garanterat stopp för det.

Volanger? Barbent? Knappast.

Sparsmakat och lite ovanligt med en brudklänning i kappmodell. För udda för ett kungabröllop? Förmodligen.

Smal silhuett i kombination med en genomskinlig cape. Tja, varför inte?

Voilà! Finalklänningen i Ralph & Russos couturevisning våren 2018 är nog det närmaste man kan komma en kunglig brudklänning. Meghan själv har sagt att drömmen är den superenkla klänningen som Carolyn Bessette bar när hon gifte sig med John F. Kennedy – det vill säga motsatsen till modellen ovan. Så vi får se …

På lördag vid lunchtid får vi svaren, både på vilket modehus som står för designen – och stilen.

FOTO: HELÉNE LINSJÖ

Vi går oftast på promenad tillsammans, men inte just den här sommarkvällen. Min dotter lämnade huset först och jag en stund därefter. Av en slump möter vi varandra lite senare på stranden – och redan där lägger jag märke till dig. Du går några hundra meter bakom min tonårsdotter och skyndar snabbt förbi med böjt huvud. Men jag noterar dig.

Varför? Det fanns egentligen inga skäl att vara vaksam … ändå var det något som kändes olustigt.
Min dotter och jag byter några ord och jag ber henne att ta vägen genom byn och inte gå i skogen, med tanke på att hon är ensam. Så är det nämligen. Vi kvinnor får ofta en oro i kroppen när vi går utan sällskap på öde platser. På mörka gator, i tomma parkeringshus eller genom tysta skogar.

Varför? Jo, för att det finns män som du. Det ska snart visa sig att du är just den sortens människa som varje kvinna fasar för.

Mamma, hjälp, han har följt efter mig! Vad ska jag göra?

Min dotter och jag skiljs åt och jag kommer hem lite tidigare. Så ringer mobilen. Jag svarar och hör hur min tonåring flämtar. Hon är vettskrämd, hennes röst vädjar och hon säger orden som är varje förälders värsta mardröm: ”Mamma, hjälp, han har följt efter mig! Vad ska jag göra?”.
Du har alltså sett oss gå åt olika håll och därefter har du följt efter min dotter genom byn. När hon väljer den korta men skymda stigen på väg hem passar du på. Du springer ifatt, börjar prata, tar tag i hennes arm, håller fast henne. Du stryker henne över håret och ryggen. Klappar henne på baken.
Där och då försvinner min dotters trygghet. På mindre än en minut tar du ifrån henne övertygelsen att hon inte behöver vara rädd när hon är ute på egen hand.

När hon väljer den skymda stigen på väg hem passar du på

FOTO: IBL.

Fram till den här kvällen har hon och hennes syster suckat eller skrattat när jag och deras pappa förmanat. Ring upp när ni stiger av bussen. Inga hörlurar på i motionsspåret. ”Men mamma”, har tjejerna sagt, ”om vi låter oss skrämmas har ju förövarna vunnit”. Helt rätt. Ändå har jag tjatat, skjutsat och vakat.

Varför? Jo, för att jag har själv mött män som du många gånger. När jag var tonåring och inte kunde föreställa mig att någon skulle röra mig om jag inte ville. Insikten som vuxen, att det här tar inte slut. Oönskade närmanden. Onödiga kommentarer. På bussen, i tunnelbanan, på gymmet, i affärer. På jobbet, på semestern, i Sverige och utomlands.

Varför? Vad i hela fridens namn får dig att röra en ung flicka som du aldrig har träffat, som du inte känner? Du måste ha sett paniken i hennes ögon. Vad tänkte du när hon vrålade ut sin rädsla och sprang så fort benen bar?

Du måste ha sett paniken i hennes ögon. Vad tänkte du när hon vrålade ut sin rädsla?

Hur ska vi få dig att fatta att vi kvinnor, unga som gamla, dag som natt, har samma rätt som du att få vara i fred – var vi än befinner oss? Nu kom vår flicka tack och lov hem oskadd. Rädd och ledsen men oskadd. Jag vågar inte föreställa mig vad som hade kunnat hända om jag inte bett henne att undvika skogen.
Tänk att vi ständigt och fortfarande ska behöva leva med risken att bli ofredade. Det är skrämmande, vidrigt och fullständigt oacceptabelt. Så jag har en enkel fråga till dig:

Varför? Vari ligger svårigheten att respektera sina medmänniskor? Hur kommer det sig att man så självklart tar sig rätten att antasta kvinnor? Jag vill gärna att du förklarar. Och inte bara för mig – vi är rätt många som undrar.

FOTO: IBL

Jag ska vara ärlig och säga det med en gång: Det här handlar om en föreställning som får dig att skratta – men också att gråta. Lite konstigt kanske med tanke på att Nanette faktiskt hör till kategorin ståuppkomik. Men förmodligen är det just blandningen av fyndigheter och ren förtvivlan som är hemligheten bakom dundersuccén.

Vi tar det från början. Mitt i sommaren dök Hannah Gadsby upp på Netflix. Hannah är en australisk komiker, hon är välkänd på hemmaplan, och showen är inspelad i Operahuset i Sydney. Nanette, som föreställningen heter, har på kort tid blivit omtalad, tokhyllad och uppskattad världen över – och det med all rätt.

Hon tar med sin publik på en emotionell berg- och dalbana

Hannah, som är lesbisk, inleder med att skämta om sin uppväxt i Tasmanien. Hon beskriver, på ett både intelligent och dråpligt vis, hur det är att inte passa in i en konservativ och trångsynt miljö. Men snart kommer hon att vända upplägget mot sig själv och sin egen profession: ”Jag har byggt en karriär på självförakt och jag vill inte göra det längre. För ni förstår vad det innebär när någon som redan är i underläge nedvärderar sig själv? Det är inte ödmjukhet. Det är förnedring.”

Hon tar sedan med sin publik på en emotionell berg- och dalbana som inkluderar självhat, misshandel och våldtäkter. Historiska betraktelser från konstvärlden blandas med tvivel kring sitt eget yrke. Det är en hisnande balansgång mellan humor och ilska, mörker och ljus. Och jag lovar, du kommer att lyssna till varje ord och kanske, precis som jag, tycka att det är något av det mest gripande du har sett på scen.

Vi har redan samlat in flera tusen par glasögon – och nu är det dags igen. Var med och gör skillnad du också!

Först och främst vill jag skicka en hälsning och ett stort tack till alla er som har varit med i de tidigare insamlingarna. I flera år har Femina tillsammans med Synoptiks hjälporganisation Optiker utan gränser samlat in begagnade glasögon, som har skickats till Sydamerika.

Under varje insamlingskampanj har kuverten, paketen och lådorna anlänt i strid ström till redaktionen. Både i tidningen och på webben har vi sedan kunnat följa arbetet med att dela ut glasögonen och berätta om några av dem som har fått hjälp. Läs mer om det här.

Behovet är enormt och varje par glasögon gör skillnad

I år gick resan till Peru och där fick bland andra syskonen Rubi, 13 år, och Danger, 5 år, glasögon. Foto: Anna Huhtala-Halldén.

Samarbetet ligger mig varmt om hjärtat. Behovet är enormt och varje par glasögon gör skillnad. Det handlar om barn som inte klarar av skolan och om vuxna som inte längre kan försörja sig. Bara för att de råkar ha nedsatt syn. Allt som behövs är egentligen en synundersökning och ett par glasögon, men för många är det en för stor utgift.

Apolonia, 87 år, fick hjälp med synundersökning och glasögon, här tillsammans med optikern Evelina Sidenbäck. Foto: Synoptik/Optiker utan gränser.

Läs om tidigare insamlingar här och här.

Hittills har organisationen hjälpt fler än 23 000 människor – och över hälften av dem är kvinnor. Om du har ett par oanvända glasögon liggande hemma, skicka dem till oss! Om några månader reser Optiker utan gränser till Bolivia. Då hoppas vi kunna bidra med ytterligare glasögon att dela ut till behövande.

Lägg gärna glasögonen i ett vadderat kuvert eller i en kartong så att de inte riskerar att skadas eller gå sönder. Hos Synoptik tvättas och mäts de innan de skickas vidare till Optiker utan gränser – och till slut hamnar hos sina nya ägare.

Vår adress är:
FEMINA, Aller media
”Glasögon till Peru”
209 70 Malmö

PS! Vi följer några av glasögonen – kanske blir det just dina? Skriv avsändare och kontaktuppgifter, som telefonnummer, i försändelsen så kanske det blir just ditt bidrag som vi fotograferar och berättar om. Skicka gärna med en bild på dig själv i glasögonen.

Visst har du också fått frågan någon gång: Vad skulle du göra om du vann en miljon?
Däremot är det nog inte många av oss som har funderat över vad vi skulle göra med en miljard på banken. Ännu mindre 330 miljarder kronor. Det är precis så mycket pengar som författaren MacKenzie Bezos fick nyligen, efter skilsmässoförhandlingarna med Amazon-grundaren Jeff Bezos, tillika världens rikaste man.

En skilsmässouppgörelse med ofattbart stora summor – som ex-frun nu skänker bort. Foto: TT.

Två månader senare, står det klart att MacKenzie har bestämt sig för att skänka hälften av förmögenheten till välgörenhet: ”Jag har fått en oproportionerlig summa pengar att dela med mig av”, som hon själv säger.
Bakgrunden är den klassiska: naiv och kärlekskrank make, som varken kan hålla gylfen stängd eller fingrarna borta från telefonen, blir tagen på bar gärning. När den amerikanska skandaltidningen National Enquirer avslöjade att Jeff Bezos hade en utomäktenskaplig affär – och dessutom rapporterade om heta sms och erotiska bilder som återfunnits i hans mobil – ja, då kraschade (givetvis) det 25-åriga äktenskapet.
I och med uppgörelsen blev MacKenzie världens tredje rikaste kvinna och, till skillnad från sin ex-make,

På Panzisjukhuset i Kongo får kvinnor hjälp och barnen mat genom Läkarmissionen. Foto: Håkan Flank.

Tänk vad 330 miljarder kan räcka till! På Läkarmissionens hemsida är det lätt att se var och hur pengarna skulle kunna göra mest nytta. Det är också tydligt hur även små summor kan betyda mycket. Att ge en kvinna i Burundi möjligheten till självförsörjning kostar 140 kronor. 200 kronor hjälper barn i Thailand som riskerar att hamna i prostitution. Att arbeta mot könsstympning i Kenya, 200 kronor. För blott 60 kronor går det att rädda livet på ett undernärt barn i Kongo (det behöver man för övrigt inte heta Bezos i efternamn för att klara av att betala).
En sak är säker: Skilsmässor är sällan lyckliga historier – men just den här öppnar åtminstone nya möjligheter för väldigt många andra människor.