Nytt nummer, ny krönika.
Krönikan i det nya numret (som är på väg ut till prenumeranterna just nu) handlar om klädkoder till vardags. Såvida jobbet inte kräver en viss arbetsklädsel eller uniform, borde väl fantasin få råda. Eller kanske inte?
När min mamma anställdes på IKEA 1962 fick den kvinnliga personalen inte bära byxor. Med tiden lättades regeln upp: byxor gick bra – om tjejerna bar en tunika över. Det må låta som stenåldern, men det var inte alls länge sedan en bank i Schweiz publicerade en handbok för sina anställda med förhållningsregler i. Kvinnorna måste ha kavajen knäppt, inte bära pråliga smycken eller äta vitlök på lunchen. Tatueringar och piercingar behöver vi inte ens nämna.
Min välklädda mamma (och jag själv) 1966.
Skjorta, väst och jeans – vanligaste jobbkombinationen för min del. Och några pråliga accessoarer så klart …
Jag vill gärna veta vad ni tycker, både om klädkoder och om mode på jobbet. I Femina nr 10 har vi en mängd reportage med vettiga klädval för arbetet. Ska vi ha det oftare? Vilken sorts plagg vill ni se? Berätta här eller mejla mig, ulrika.norberg@femina.aller.se
